Stadsutveckling består av en mängd olika typer av insatser och ska inte isoleras till enskilda projekt eller insatser. Att det kulturella perspektivet kommer in tidigt i processer och tvärsektoriellt är något som är en tydlig framgångsfaktor.
En otydlig hantering av kulturlivet speglar också samhällets inställning till kultur.
Kulturen har ett självklart egenvärde och man bör så klart undvika en alltför instrumentell kultursyn, men ibland kanske mätbarhet behövs för att kommunicera hur viktig kulturen faktiskt är. Forskning och erfarenhet visar att kulturen kan stärka folkhälsa, demokratiutveckling och platsattraktivitet, liksom skapa mötesplatser och främja integration, men det är inte första gången som den samhällsekonomiska betydelsen av kulturell verksamhet ändå undervärderas. Kultur skapas av människor, lika mycket som människor och samhällen skapats av kulturuttryck och kulturella innovationer. Här öppnas det upp för viktiga och intressanta frågeställningar. Är kulturen en lyxvara som vi bara har råd med i goda tider? Är en stad en stad utan sitt kulturliv? Vem definierar vad som är samhälls-nödvändig verksamhet, och i vilka situationer denna är nödvändig?
Attraktiva platser / Lokal identitet
Att skapa attraktiva platser blir allt viktigare för en orts överlevnad. Där kan kultur spela en aktiv roll. Under rubriken Attraktiva platser – lokal identitet finns bland annat samlat material som handlar om vad som händer när kultur och näring fogas samman, hur kultur kan uppfattas som utvecklingsfaktor.
Kulturen bidrar till att göra offentliga rum trevliga och bidrar till attraktivitet
Att kultur kan bidra till social utveckling och skapa gemenskap är också en anledning till den tydliga tendensen i regeringens budgetpropositioner under det senaste decenniet – att kulturområdet i allt högre grad samverkar med övriga politikområden. Detta pekar på att kulturen – åtminstone på planeringsstadiet – alltmer är en tvärsektoriell angelägenhet i samhället.
Stadsutveckling är en ständigt pågående process
Själva görandet är den viktigaste delen i denna process. En diskussion kan inte föras framåt utan att saker också händer. Det är genom att göra som man får med sig skeptiker och där idéer prövas, utvecklas och förbättras. Kort och gott är det i själva görandet som den verkliga samverkan sker. Säkerställ att ett kulturellt perspektiv kommer in tidigt i processen. För att ta tillvara potentialen i samverkan kan inte kulturperspektivet reduceras till att enbart handla om utsmyckning.
Läs mer om stadsutveckling i Mälardalsrådets ”exempel Gnesta”.
www.malardalsradet.se/rapporter/stadsutveckling-med-samverkan
På sin hemsida skriver Boverket: ”Politik för gestaltad livsmiljö” (Prop. 2017/18:110) tar ett helhetsgrepp om arbetet med den gestaltade livsmiljön och utgör en samlad nationell arkitekturpolicy. Det politiska målet slår fast att arkitektur, form, design, konst och kulturarv har avgörande betydelse i samhällsbygget eftersom den gestaltade livsmiljön påverkar alla människor i deras vardag utifrån bland annat hälsa och välbefinnande.
www.vgregion.se/f/kulturutveckling/samhallsutveckling/gestaltad-livsmiljo
Läs mer om stadsutveckling i samverkan.
Konst och plats i symbios
Konsten och platsen lever i symbios. Med en intressant placering kan ett verk lyfta och tillföra något till en plats. Med en mindre lyckad placering kan konsten å andra sidan kanske till och med bli ett irritationsobjekt. Det är inte ovanligt att offentliga skulpturer skapar en intensiv debatt då de placeras och det betyder väl att konsten berör?
Varje tid sätter sitt avtryck
Det är en lång tradition att låta konsten ta plats i det offentliga rummet. Äldre verk är ofta minnesmonument över betydande händelser eller personer, inte sällan kungar eller berömda författare, ofta manliga. Varje tid sätter sitt avtryck på miljön. Det som anses naturligt i sin egen tid, kan senare uppfattas som både obegripligt och kanske provocerande. Från 1940- och 50-talet har vi i Skaraborg många bronsskulpturer, ofta mycket naturalistiska avbildningar av nakna barn och kvinnor. De räknas som klassiska verk, men hur ser vi på dem med vår tids ögon?
Från 1960-talet ser vi en ökad abstraktion, mer modernistiska uttryck i skulpturerna. Andra material dyker upp, ofta järn eller stål, även betong blir ett vanligt material. Konsten går från att vara avbildande till att mer gestalta ett uttryck, en känsla eller en form.
(Konst i Skaraborg) OBS att Mariestad inte finns representerat här!
Ovanstående text är en sammanställning från de olika källor som hittas i de redovisade länkarna.
Låt oss stärka kulturens roll i det fortsatta arbetet med Mariestads Vision 2040
Anders Johansson