Kategori: Kolumnen

Stadsutveckling består av en mängd olika typer av insatser och ska inte isoleras till enskilda projekt eller insatser. Att det kulturella perspektivet kommer in tidigt i processer och tvärsektoriellt är något som är en tydlig framgångsfaktor.

En otydlig hantering av kulturlivet speglar också samhällets inställning till kultur. 

Kulturen har ett självklart egenvärde och man bör så klart undvika en alltför instrumentell kultursyn, men ibland kanske mätbarhet behövs för att kommunicera hur viktig kulturen faktiskt är. Forskning och erfarenhet visar att kulturen kan stärka folkhälsa, demokratiutveckling och platsattraktivitet, liksom skapa mötesplatser och främja integration, men det är inte första gången som den samhällsekonomiska betydelsen av kulturell verksamhet ändå undervärderas. Kultur skapas av människor, lika mycket som människor och samhällen skapats av kulturuttryck och kulturella innovationer. Här öppnas det upp för viktiga och intressanta frågeställningar. Är kulturen en lyxvara som vi bara har råd med i goda tider? Är en stad en stad utan sitt kulturliv? Vem definierar vad som är samhälls-nödvändig verksamhet, och i vilka situationer denna är nödvändig?

Attraktiva platser / Lokal identitet

Att skapa attraktiva platser blir allt viktigare för en orts överlevnad. Där kan kultur spela en aktiv roll. Under rubriken Attraktiva platser – lokal identitet finns bland annat samlat material som handlar om vad som händer när kultur och näring fogas samman, hur kultur kan uppfattas som utvecklingsfaktor.

https://www.vgregion.se/f/kulturutveckling/samhallsutveckling/process-och-projektstod/kultursakringen/argument/attraktiva-platserlokal-identitet/

Kulturen bidrar till att göra offentliga rum trevliga och bidrar till attraktivitet

Att kultur kan bidra till social utveckling och skapa gemenskap är också en anledning till den tydliga tendensen i regeringens budgetpropositioner under det senaste decenniet – att kulturområdet i allt högre grad samverkar med övriga politikområden. Detta pekar på att kulturen – åtminstone på planeringsstadiet – alltmer är en tvärsektoriell angelägenhet i samhället.

Stadsutveckling är en ständigt pågående process

Själva görandet är den viktigaste delen i denna process. En diskussion kan inte föras framåt utan att saker också händer. Det är genom att göra som man får med sig skeptiker och där idéer prövas, utvecklas och förbättras. Kort och gott är det i själva görandet som den verkliga samverkan sker. Säkerställ att ett kulturellt perspektiv kommer in tidigt i processen. För att ta tillvara potentialen i samverkan kan inte kulturperspektivet reduceras till att enbart handla om utsmyckning.

Läs mer om stadsutveckling i Mälardalsrådets ”exempel Gnesta”.

www.malardalsradet.se/rapporter/stadsutveckling-med-samverkan

På sin hemsida skriver Boverket: ”Politik för gestaltad livsmiljö” (Prop. 2017/18:110) tar ett helhetsgrepp om arbetet med den gestaltade livsmiljön och utgör en samlad nationell arkitekturpolicy. Det politiska målet slår fast att arkitektur, form, design, konst och kulturarv har avgörande betydelse i samhällsbygget eftersom den gestaltade livsmiljön påverkar alla människor i deras vardag utifrån bland annat hälsa och välbefinnande.

www.vgregion.se/f/kulturutveckling/samhallsutveckling/gestaltad-livsmiljo

Läs mer om stadsutveckling i samverkan.

www.vgregion.se/f/kulturutveckling/samhallsutveckling/process-och-projektstod/kultursakringen/argument/stadsutveckling-med-samverkan

Konst och plats i symbios

Konsten och platsen lever i symbios. Med en intressant placering kan ett verk lyfta och tillföra något till en plats. Med en mindre lyckad placering kan konsten å andra sidan kanske till och med bli ett irritationsobjekt. Det är inte ovanligt att offentliga skulpturer skapar en intensiv debatt då de placeras och det betyder väl att konsten berör?

Varje tid sätter sitt avtryck

Det är en lång tradition att låta konsten ta plats i det offentliga rummet. Äldre verk är ofta minnesmonument över betydande händelser eller personer, inte sällan kungar eller berömda författare, ofta manliga. Varje tid sätter sitt avtryck på miljön. Det som anses naturligt i sin egen tid, kan senare uppfattas som både obegripligt och kanske provocerande. Från 1940- och 50-talet har vi i Skaraborg många bronsskulpturer, ofta mycket naturalistiska avbildningar av nakna barn och kvinnor. De räknas som klassiska verk, men hur ser vi på dem med vår tids ögon?

Från 1960-talet ser vi en ökad abstraktion, mer modernistiska uttryck i skulpturerna. Andra material dyker upp, ofta järn eller stål, även betong blir ett vanligt material. Konsten går från att vara avbildande till att mer gestalta ett uttryck, en känsla eller en form.

(Konst i Skaraborg) OBS att Mariestad inte finns representerat här!

Ovanstående text är en sammanställning från de olika källor som hittas i de redovisade länkarna.

Låt oss stärka kulturens roll i det fortsatta arbetet med Mariestads Vision 2040

Anders Johansson

Via Kulturallians Mariestads (KAM) hemsida kunde undertecknad i efterhand ta del av kulturpolitiska samtalet som ordnats i Mariestads teater 18 augusti. 

Här följer några egna reflektioner utifrån samtalet:

1. Vikten av samarbete med KAM framhölls, men det var som ”sammanhållande”   av föreningar man i huvudsak såg KAM. Kulturutövare och andra kulturengagerade är ju lika viktiga! Eller?? Och dom fanns knappast med i hela diskussionen!

2. Det betyder att mötet fick en viss slagsida åt det som har varit och föga orienterat mot framtiden, mot det som händer i omvärlden och hur nya strukturer (med samarbete över alla gränser bl a) och nya utmaningar, blir till nya infall i kulturen. Kulturen som en innovativ kraft. Och det som är närmare, batterifabriken, som innebär en delvis ”ny” era med spännande möjligheter för hela kommunen, också inom kulturen!! Och andra krav??

3. Det ”gamla”, bl a kulturarvet, är självfallet viktigt, men måste balanseras. Och varför togs inte generationsskiftesproblematiken i föreningar, generell över hela landet, upp? Och ungdomens syn på organiseringen och på sitt engagemang, sin roll, framöver?

4. Vikten av mötesplatser markerades, men inte så mycket gränsöverskridande mot olika kulturyttringar; Kultur – samhälle, näringsliv, akademi…?? Kulturen integrerad i samhällets utveckling. Visst, kulturen har ett egenvärde.

5. Kulturskolans utveckling framhölls tydligt, och helt rätt. Den är väsentlig.

6. De begränsade ekonomiska resurserna från kommunen till kulturen speglar kanske den ringa förståelsen för kulturens betydelse och vad kultur är?? Intresset sägs vara stort i Sverige för att utveckla nya finansieringslösningar och främja icke-offentlig finansiering av kultur…. i Mariestad??? Kulturpolitiken är ju generellt ingen prioriterad fråga, inte heller inför valet!

7. Intressant att konstatera att fyra av partierna var positiva till ett kulturhus. Kanske KAMs förslag/engagemang och att ha lyft frågan varit pådrivande. Men det sas inte så mycket om innehållet under diskussionen. Saknas de kulturpolitiska visionerna?

Kultursamtalet, som Kulturallians Mariestad arrangerade, kan ju ses som ett avstamp! Vilka slutsatser drar KAMs styrelse? Hur följs diskussionen upp? Vad blir nästa steg? Vilka trådar kan KAM dra i? Och vilka vill hjälpa till att öka förståelsen för och kunskapen om kultur som värdeskapare? Som sagt – var finns de kulturpolitiska visionärerna?

Björn Nordén

Stadskärnans normaltillstånd är förändring. Svenska städer har de senaste decennierna varit utsatta för ett hårt omvandlingstryck på grund av konkurrens från e-handel och externa köpcentrum. Utvecklingen har accentuerades under coronapandemin, som drabbade många verksamheter i stadskärnan hårt. När samhället förändras är flexibilitet och kunskap av yttersta vikt. Analys av data och trender är därför en förutsättning för framgångsrik stadsutveckling.  

I början av juli har publicerade Fastighetsägarna i samarbete med HUI rapporten Cityindex: Insikt. Med hjälp av data visar rapporten hur sambanden mellan flöden och kommersiell omsättning faktiskt ser ut. Ur analysen är det möjligt att forma ett antal strategier för ett rikare stadsliv.

Rapporten visar tydligt att en brokig stadskärna med blandade verksamheter och många besöksanledningar genererar både högre omsättning och skapar trivsel och trygghet. För varje ny bransch som etablerar sig i stadskärnan ökar antalet besökare med 1 till 2 procent. Effekten gäller för alla typer av stadskärnor, små såväl som stora. Det finns därför ett egenvärde att försöka ha så stor variation i butiksutbudet som möjligt. När allt fler av de vardagliga inköpen flyttar till nätet blir ett nischat utbud en viktigare del av den fysiska platsens attraktionskraft.

Rapporten pekar också på kulturens roll som tillväxtskapare. Beräkningsmodellerna visar på att det finns stora mervärden i att ha ett rikt kulturutbud i stadskärnan; det skapar nämligen både besöksflöden och ökar omsättningen. Sambandet gäller framför allt för medelstora städer och småstäder. När en ny typ av kulturverksamhet etablerar sig i en medelstor stad eller småstad så ökar omsättningen i genomsnitt med 4,3 procent. Kulturverksamheter bidrar också till sociala värden som gör att människor vill stanna i stadskärnan.

Det är tydligt att icke-kommersiella aktörer har en viktigt rolla att spela i stadskärnan. Exempelvis är utbildningsverksamheter betydelsefulla för stadslivet. Grundskolor, gymnasier, högskolor och förskolor bidrar med flöden som genererar högre omsättning och ökad trygghet.

Varje stadskärna och plats är unik. Det betyder också att förutsättningarna är olika och att alla stadskärnor behöver hitta sin väg framåt för att skapa sitt stadsliv och vara en relevant destination och plats för etablering. Med hjälp av datadrivna insikter blir processen betydligt enklare. Fastighetsägarna förespråkar en lokalt anpassad stadslivspolicy, där kommunen tillsammans med fastighetsägare, handlare och andra aktörer samverkar för att skapa framtiden stadskärna. Stadskärnan är viktig och har stor betydelse för hela kommunens utveckling. Den skapar arbetstillfällen, tillväxt och en känsla av samhörighet. Att den fortsätter utvecklas angår alla invånare i kommunen. Låt oss tillsammans arbeta för att göra den så bra som möjligt.

Alma Ohlin
Ansvarig Näringspolitik
Fastighetsägarna Skaraborg

Det är sensommar 2026, turister och folk ifrån stan rör sig i överallt. I Kulturbrons glasdörrar speglar sig hamnen och spelande vågor i vinden under blå himmel. En liten kö har bildats in till utställningen i den stora hallen, där förut brandbilarna tog plats…. Tänk att det blev en realitet att brandstationen byggdes om till ett kulturhus! 

Så börjar Björn Nordéns framtidsskildring. En resa i fantasin – en konkretisering av en framtidsrealisering. Läs hela den fantastiska berättelsen!

Ju mer jag tänker på det desto mer intressant är Kulturalliansens förslag på Kulturbron, ett kulturhus som förenar, beläget där hamnområdet med turister och invånare möter de ”kulturella” kvarteren i Gamla stan och ger hela området nytt liv.  Att låta den nuvarande brandstationen bli restaurang, hotell eller bostäder, som antytts i MT, förhöjer knappast värdet på området.  Kulturbron är annorlunda, sticker ut, överraskar och är till för många – och på så sätt ger den kraft åt Mariestads varumärke!

Här presenteras kulturens olika uttryck (också digitalt), här möts kulturutövare och andra kulturengagerade och här är en oas för dom som vill uppleva och träffa andra. Ett hus för den fria kulturen! Här finns också utrymmen för människor som jobbar i olika företag och verksamheter och som jobbar hemifrån. För dom som är nyfikna och tillfälligt vill komma loss från den vanliga arbetsmiljön och fysiskt möta  andra i en ”kulturell”, öppen och innovativ omgivning. ……och gemensamt café….med vita servetter för plötsliga noteringar – spontana infall.

Kostnader kan givetvis vara ett hinder för att bygga om till något nytt, något mer spektakulärt. Men med kreativa och succesiva lösningar på det som redan finns kan brandstationen bli Kulturbron, som får människor att lockas hit, att inspireras, tänka fritt och hitta samspel med andra.

En snabbskiss!

Lite färger kanske och ljusinsläpp som  ”vågor” (Vänern är nära och Mariestad är en sjöstad) och så krävs bra ljus till konst- och andra utställningar! Och över  coworkinglokaler och café ett ”fritt brospann” (liknandeTorsöbrons!), som sträcker sig utanför byggnaden för att visa att Kulturbron är gränslös. Och självklart upplyst i mörkret.

En idéskiss, som förhoppningsvis kan locka andra till att låta fantasin och känslan få spelrum!

Björn Nordén

I april 2021 var det elva år sedan Carolina Falkholt kom från Göteborg till Mariestad, träffade idégruppen och entusiastiskt förklarade: ”Vi ska göra världens största graffitikonstverk på silon i hamnen”. Och så blev det. Största säkert, med alla målningar inuti silon också. Och Mariestad hamnade på kartan, nationellt men även utomlands…. och man hörde ”den lilla djärva staden med det stora konstverket”.

Graffiti var inte rumsren då och kritiken bland många invånare blev intensiv och högljudd. Men vinden vände under sommaren i takt med att konstnärernas bilder alltmer täckte de tolv tornen och med alla aktiviteter i och kring silon. När sedan rivningen startade i september hördes en massa röster för att låta konstverket vara kvar. (Det ingick i konceptet att hela siloanläggningen skulle raseras för att ge plats för det nya hamnområdet). Man kan undra vad det betytt för Mariestad om den varit kvar?

Carolina och graffitiprojektet bidrog nog en del till att den unga konstformen allmänt fick mer uppmärksamhet och uppskattning. Konstmuséer och gallerier blev intresserade; många städer ger idag utrymme för väggmålningar för att göra miljöer mera spännande och attraktiva. Carolina Falkholt tilldelades bl.a. Västra Götalandsregionens Arbetsstipendium 2012, Göterborgs stads Kulturstipendium 2012¨och Carl-Axel Valéns stiftelses kulturstipendium för år 2016.  

Lär gärna mer om Carolina på Wikipedia. (Carolina ställer just nu ut på konstgalleri CFHILL i Stockholm.)

När kommer nästa djärva kultursatsning i Mariestad?

Björn Nordén

I Frankrike är kultur navet i samhället får man höra. Kultur är arbete med konst, musik, litteratur, teater, dans, arkitektur, design, mode, media och mat. Där är det självklart att även lantarbetare går på balett eller konsert under kulturfestivalerna på somrarna. Och på muséer och utställningar andra årstider. Det svenska ordet ”finkultur” existerar inte i Frankrike. Kulturen tillhör alla. Det pratas kultur i affärslivet, bland politiker. Att kultur är allmänbildning och grundläggande för all verksamhet har varit svårt att förmedla i Sverige. Här är man mer kommersiellt inriktad.

Men kanske i det ”nya normala”, som kommer när pandemin avtar, att människor inser den roll som kulturen kan spela för att förstärka egenvärdet, men också för att bidra till hela samhällsutvecklingen. Och kanske får pandemin oss att mer i grunden fundera kring hur vi bör och hur vi vill leva. Vi kan redan nu se de effekter som pandemin för med sig och som i framtiden nog blir bestående, till del i alla fall. Effekter som bl.a. medför färre direkta möten mellan människor. Mycket är naturligtvis bra och innebär bl.a. bättre effektivitet och mindre klimatpåverkan, men de fysiska kontakterna krävs för ökad gemenskap, för att vi i grunden ska lära känna varandra, för den ”tysta” kunskapen, som inte går att sätta ord på. Möten som ofta är spontana och oplanerade och ger nya tankar och idéer, som blir allt viktigare i den snabbt föränderliga världen…. Och effektivitet är väl inte alltid det vi söker i mellanmänskliga relationer.

Kulturen har haft ett krisår och många av oss har hindrats från att möta kulturen med alla dess uttryck. Men det går att skönja öppningar…..

Själv vill jag besöka Moderna Muséet i Stockholm och hinna se utställningen med verk av Alberto Giacometti (1901-1966). Han med de märkliga ofta långsmala skulpturerna som ändå utstrålar resning och värdighet. Han som ville ”nå bortom det man tror sig veta och istället skildra människan som hon verkligen framstår för ögat”. Nils Möllerbergs (1892-1954) skulptur ”Pomona”, fruktens och trädgårdarnas gudinna, och som står vid Tidans strand i Mariestad. Man anar antikens ideal. Vi kan se skulpturen varje dag. Två konstnärer som levde ungefär samtidigt, men med så olika uttryck.

Björn Nordén

Sekreterare KAM

Frågan om kvalitet i de kulturella uttrycken (konst, litteratur, musik, scenkonst, dans, mode, design, arkitektur) är onekligen intrikat! Det finns ju kriterier som är nästintill mätbara och då är det lätt; t ex skickligheten i det tekniska utförandet, nydanandet, etc.

Men det omätbara då? Som är minst lika viktigt. Beskrivning av det samhälle vi lever i, de betingelser vi lever under, budskapet, skönheten, känslan hos skaparen och som kan ge upphov till känslor hos betraktaren, lyssnaren, läsaren. Eller själva idén (t ex i konceptkonsten)!

Den mätbara – ibland fysiska – kvaliteten kan vi sätta betyg på. Men hur kan och ska vi hantera den omätbara? Den som ligger människan nära, som också är individuell och ofta också är ”kulturellt” betingad?

På exempelvis konst sätter marknaden (genom t ex auktioner) ofta priset. Är det detsamma som kvalitetsstämpeln? Och vad har de ”professionella” bedömarna och kritikerna i dagstidningarna för underlag för kvalitetsbedömningar? Samtidigt utvecklas konsten med sin samtid. Det skapas nya uttryck – där det i regel saknas referenser. Den abstrakta konsten, konceptkonsten, den nutida musiken. Vad har man då att gå efter?

Vad krävs av den som offentligt ska bedöma eller sätta betyg, förutom kunskaper att bedöma det mätbara. Vad krävs utav öppenhet, engagemang, erfarenheter, nyfikenhet, kontakter, bildning för att förstå det mänskliga – det omätbara?

”..Vad säger egentligen popularitet och intäkter om verkets halt? Å andra sidan – vilka kriterier utom de subjektiva finns att stödja sig på när det gäller estetiska värden?..”, som Anders Mathlein i SvD nyligen uttryckte det. Man kan ju fråga sig vad den subjektiva uppfattningen grundar sig på.

På den internationella auktionsmarknaden säljs idag konstverk av bl a kända amerikanska efterkrigskonstnärer, de abstrakta expressionisterna, för flera hundra miljoner kronor!! Visar priset kvaliteten? Hur bedöma den?

Björn Nordén

”Wolfgang Laib. Pollen from Hazelnut/MoMA” 

En film på YouTube fr 2013, drygt 8 min.

Verket är också vägen dit… Finns det gränser mellan konst och poesi?